En satsande tävlingsryttare

Red Ulanda på volten. Hon var jättefin i början i traven, men sen gick det inge vidare i galoppen. Hon var allmänt tjaffsig, spec i munnen. Ångrar att jag inte tog gramanen. Sist jag red på volten kände jag verkligen vilka framsteg hon gjort, men nu kändes det nästan som om vi var tillbaka på ruta ett igen. Aja, jag antar att man måste ha lite bakslag ibland. Imorgon åker dock gramanen på. Det är viktigt att hon jobbar rätt så hon bygger rätt muskler, och då är gramanen ett perfekt hjäplmedel. Hon har ju svårt att säka sig frammåt neråt, hon går helst i en lite för hög form.

Red även Ture på volten, det var aldeles för mörkt för att rida ut. Red fram utan stigbyglar. Det är jättenyttigt för sitsen, men ack vad jobbigt det är, spec när man sitter på Ture. I galoppen har han sådan bakbensaktion så man studsar upp i varje steg. Det känns liksom som om man sitter på en liten katapult. Fast eftersom det är svårt att komma ner ordentligt i sadeln på honom, är det ju ännu nyttigare att rida just utan stigbylar.
Efter det gjorde jag denna övning i galopp:


Bilden visar övningen utifrån höger galopp.

Det gick riktigt bra. Förut när jag jat gjort denna övning med Ture har det var svårare i höger galopp än i vänster. När man ska byta från sluta till öppna har han slagit om galoppen, börjat studsa och tjafsa lite osv. Men idag kändes han väldigt liksidig och avslappnad i båda varven! Även resten av passet kändes han fin.