En satsande tävlingsryttare

Hej, jag har läst igenom din blogg och tycker den är rolig och intressant att läsa. Men jag undrar om du aldrig har tänkt tanken att betsla ner dina hästar i vardaglig ridning? Själv anser jag att man ska kunna rida hästar på vanligt bett när man rider markarbete. Jag ser att du har skrivit att tillex ture blir för stor och stark. Men är inte det poängen att få han smidig och lätt i handen när man rider? Är inte det ett mål man vill uppnå? Själv försöker jag rida med små hjälper som möjligt på vanligt bett. Jag har het ponny som sprang in i väggen jämt när jag fick henne, pga att att hon var springig. Men efter några månaders kämpande har hon blivit lugn och söker sig själv till en stadig bärande form. Fortfarande är hon stark att hoppa, men det är sånt jag fortfarande har kvar att jobba med. I hoppning förstår jag om man vill ha starkare bett, pga att man vill att hästen ska reagera direkt för hjälperna.

Svar:
Vad roligt att du tycker det! =)
Det jag strävar efter är att rida med så oskarpt bett som möjligt, och med de flesta hästarna är det också vad jag gör när jag rider hemma. Så jag håller helt med dig om att det optimala är att kunna rida med vanligt tränsbett, framförallt hemma i markarbetet, men även i hoppningen. Ofta är det ju markarbetet som brister, och jag har sett allt för många som bara betslat upp hästarna med och mer. Till slut tappar dom ju bjudningen helt.
Med Ture är det dock lite special. Förra ägaren red praktiskt taget alltid med pelham, och när vi fick honom tyckte vi det var jättekonstigt. Jag började då med att alltid rida hemma med vanligt tränsbett, och efter ett tag gick han lika bra på det som med pelham. Det jag märkte var dock att när jag skulle hoppa och satte på pelham, blev det sådan himla stor skillnad, det var liksom för starkt. Eftersom han var superlydig med vanligt bett, blev pelham för mycket. Men i själva hoppningen, alltså anridningen mot hinder och efter hinder, var han fortfarande bra på pelham. Det är där han blir stark. När jag hade haft honom i några månader, och han gick hur bra som helst hemma på vanligt bett, tänkte jag att jag kunde prova hoppa med det också. Men det fungerar verkligen inte. Han kan vara hur fin som helst på marken, men så fort man börjar hoppa bli han stark och lång.  
Jag började nu rida med pelham hela tiden för att han skulle "vänja" sig vid det, och för att markarbetet skulle funka även med det. Ju längre man har ett bett, och ju mer hästen vänjer sig vid det, ju mer oskarpt upplever hästen ofta bettet. Jag har dock kedjan väldigt väldigt löst, så det är inte ett så skarpt bett, bara en aningen skarpare än en vanligt. Så när jag haft det hela tiden ett tag, blev det precis lagom skarpt.
Nu tycker jag det fungerar bra, även om han ibland blir lite stark i hoppningen. Nu har jag ju dock lite mer att säga till om än med ett vanligt bett, så nu är det bara lydnaden vi jobbar på så tror jag det kommer bli perfekt!
Det här sättet är förmodligen inte alls bra för andra hästar. På många hästar vill man ju byta bett ofta just för att man vill få så stor effekt som möjligt när man har ett nytt bet. Som tex på min d-ponny, då vill jag ju inte att han ska vänja sig vid pelham, för han är väldigt stark vid hoppningen, så därför rider jag ofta med vanligt bett hemma. Jag vill liksom att bettet jag har när jag hoppar ska ge en större effekt, just för att han ska reagera direkt. Samma sak med min c-ponny, som jag tävlade med hackamore.
Överlag tycker jag alltså fortfarande att det optimala är att använda så milda bett som möjligt, men det finns ju såklart undantag. Det viktigaste är att man ser hästen som en individ och sedan anpassar sig efter den. Det går inte att dra alla över en gräns.
Det blev lite luddigt, men hoppas du förstår ungefär hur jag tänker iaf.