En satsande tävlingsryttare

Nu tänkte jag skriva lite om vad som hände med Nocke förra året, varför han inte tävlade och inte ens reds.

Allt började i slutet av 2008. Jag hade precis ridit inomhus-SM med honom, och vi tänkte göra en rutinkontroll inför vintervilan. Han har aldrig varit halt innan, alltid gått igenom alla besiktningar på tävlingar osv, men nu när vi tog ut en veterinär för att kolla honom var han halt på ett bakben bara vi sprang med honom. Aja, säkert något som hänt i hagen trodde både vi och veterinären, eftersom det kom så akut. Han skrittades bara ett tag, och sen skulle vi kolla honom igen. Han var dock fortfarande inte bra, och vi blev rekomenderade att åka in med honom till kliniken. Sagt och gjort, vi åkte in till Mälarkliniken. Veterinären gjorde en ordentlig hälutredning, bedövade bort olika delar osv, och kom fram till att det satt i bakknät. Han behandlades för att senare komma tillbaka på återbesök. När vi kom tillbaka några veckor senare var han dock fortfarande halt, såsamma procedur upprepades än en gång, även denna gång utan några större resultat. Samtidigt röntkade vi även hela hästen utan att hitta något fel. Veterinären gjorde till och med en titthålsoperation i bakknät, men hittade inget konstigt. Framtiden såg nu mörk ut för Nocke, veterinären kom inte på något mer att göra. Det hade nu gått flera månader sedan han var inne på kliniken första gången. Vi vägrade dock att ge upp och åkte till en annan veterinär på Ultuna, som var välkänd för att kunna hitta och reparera konstiga skador. En hältutredning inleddes än en gång, och inte hellet denna veterinär kunde hitta något fel (förrutom att han haltade). Till slut kom han dock fram till att problemet satt i nån muskel mellan ryggen och korset. Han behandlades och vi startade en lång rehabiliteringsprocess med ett flertal återbesök osv. Tillslut, efter en mycket långt tid och mycket tömkörning och lösgaloppering fick vi börja rida lite smått. Sedan kom det dock ett bakslag. Än en gång blev vi tillsagda att det inte fanns så mycket kvar att göra. Tillslut beslutades det dock att göra ett försök till, vilket var ett erhört bra beslut. Denna gång gav alla ansträngningar resultat, och han blev helt bra igen. Han blev äntligen friskförklarad!

Detta var mycket kortfattat ungefär hur läget var förra året. Allt detta tog ca ett år.

Jag är så himla arg på den veterinären som vi var hos först. Snacka om att slösa bort tid, och vad mycket onödigt lidande Nocke fick utstå (alla onödiga sprutor och den där operationen). Om vi skulle lyssnat på den veterinären skulle Nocke förmodligen inte ens vara vi liv vid det här laget. Bara för att dom inte hittade vad felet var så ville dom ta bort honom. Sålänge hästen inte lider för mycket kan dom ju inte döma ut hästen sådär, då dör den ju utan att ha fått en riktig chans och med en möjlighet att bli helt bra igen.  Nocke är ett levande bevis på att man faktiskt inte kan lita på alla veterinärer. Då skulle han vara död just nu, istället för att glatt gå runt i sin hage och beta med sina kompisar, och ridas och tävlas som han tillsynes gillar så mycket.

Nocke är en sån himla underbar ponny med ett hjärta av guld. Jag är verkligen glad över att han är frisk igen!!!