En satsande tävlingsryttare

En satsande tävlingsryttare

Tävling

---

Vart ska man skriva texten till din nya tävling?:)

Hej:D



Detta är min drömhäst, Kantje´s Possibility. Han är en c-ponny på 140,0cm, han är en New Forest Han har enorm hoppkap. men kanske inte viljan i alla stunder, just nu är han skadad men på bättringsvägen. Jag tävlar honom just nu LC-LB och mitt mål är att starta LA till våren:)





Kram Sannaaaa



Jag lägger in detta plus bild på min blogg:) Kram:)

Hej:D



Detta är min drömhäst, Kantje´s Possibility. Han är en c-ponny på 140,0cm, han är en New Forest Han har enorm hoppkap. men kanske inte viljan i alla stunder, just nu är han skadad men på bättringsvägen. Jag tävlar honom just nu LC-LB och mitt mål är att starta LA till våren:)





Kram Sannaaaa



Jag lägger in detta plus bild på min blogg:) Kram:)

Oj, har skrivit till det nu! I kommentarsfälet eller via mail. Tack för påminnelsen :)

En häst som betyder väldigt mycket för mig var våran häst Noblesse. Vi köpte henne för 13 år sen som fölunge, en tjej med mycket humör. Noblesse var svart med bläs och två vita strumpor bak. Hon har gett många glädje då jag inte var tillräckligt stor för storhäst så lånade vi ut henne. Våran pärla hade vinster upp till 130, och ett hjärta av guld. När hon hoppade så slängde hon först över sitt hjärta, och sedan hoppade hon efter själv :) Våra liv förändrades tyvärr 1 oktober förra året då hon tog sig ut från sin box en tisdags morgon halv fem.. Mörkt som det var ute, och hon som var svart så hann inte bilen se henne.. Vi kommer aldrig glömma denna underbara skapelse, som inte bara var en häst för oss utan en familjemedlem. Hon är den absoluta drömhästen! Lite speciell, lite knepig, lite stoig :) Lite av allt blev den perfekta blandningen! Hon ställde alltid upp till 110% och var en äkta vän. Detta är en sån häst som man bara får uppleva en gång i livet, och jag kommer ALDRIG glömma henne. Tittar fortfarande på korten från sista tävlingen tillsammans och ler med hela ansiktet.

Du har fått mejl, och så har jag lagt in ett inlägg som tävlingen i min blogg.

Hästen som jag verkligen älskar är en gammal Wielkopolski hingst som heter Neryt. Han är världens underbaraste. Det är något speciellt mellan oss. Han är speciell. Han gnäggar när jag ropar på honom, han kan komma ibland med, men annars får jag gå ut till honom, då är det kela som gäller en stund (oavsett vad det är för väder), men när vi är ute och rider så är det som om han inte vill göra som jag vill, vi kan kämpa oss igenom ett helt dressyrpass utan att han gör som jag vill, gör precis tvärtom. Vi rider nästan alltid ut, han tycker det är grymt tråkigt med paddock eller ridhus, så under somrarna blir det stranden och då är det som om han får ett nytt liv, han blir en helt annan häst. Det är inte så många i stallet som vill rida honom för att han är dum, men jag tycker han är underbar, han är som en häst ska vara. Lite pigg, framåt (de e han bara ibland) men även lugn och busig. Han kan få sina busiga fnatt ibland.



Bilder finns på honom på min gamla blogg



http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.10533871

Hej :)

En häst som betyder väldigt mycket för mig är min hyrhäst Zantiago. Han är en D-ponny, New Forest. Eftersom han är en del av min vardag och oftast tar jag honom bara för givet så glömmer jag bort hur mkt han egentligen betyder för mig. Jag tror att han alltid kmr finnas här med mig. Men nästa år i juni ska han tillbax till sin ägare.



Allt han har lärt mig och hur mycket vi har utvecklas tillsammans. Världens gulligaste ponny som är hur lugn som helst. Hans personlighet är det jag gillar mest, är otroligt gosig och kelig. Men han kan dock ha sina dagar och då känns det inte lika kul att vara med honom. Men även fast du bråkar med din syster älskar du henne ändå och det gör jag med Zantiago också. Mycket upp ocn ner gångar har vi haft men vi har kämpat igenom dem tillsammans. Alltid glad och pigg vid ridning och trivs med livet och därför trivs jag så bra i hans sällskap. Han är min första (som känns som min egna) ponny och jag kommer alltid att minnas honom som den fantastiska ponnyn han är.



Bild finns här:

http://elinpamlin.blogg.se/images/2009/zantiagooo_57873916.jpg

Jag har satt ut bilden + inlägget på min blogg nu & jag skickade texten om min ponny till dej i ett mejl :)

Har även länkat till dig och tävlingen på min blogg ;)

hej, drömhästen som jag har heter Kyra van Lusthof. och hon är en så speciell dam, hon är riktigt stoig och sur, en pissmärr. men jag älskar henne, det är inte många som gillar min tjej, och hon gillar nästan inga, men hon är glad och snel mot mej.

älskade snela hest ! <3

lägger in en film ist för bild:

http://www.youtube.com/watch?v=BhbHnPHtdxA&feature=channel

verkar som att många av hästbloggarna blivit erbjuden denna tävling ;)

Hej jag ska skriva om min drömhäst, men jag undrar om man måste skriva om den till dig. Kan man skriva som om det var till hästen man skrev? jag tycker själv att det berör mig mest men jag vet inte hur du tycker :)

Min häst Richard Geere betyder allt för mig. Han är den bästa hästen jag vet! Har lärt mig otroligt mycket och vi har båda utvecklats enormt den tiden jag har haft honom. min framtida stjärna är han! Han är 5 år, svenskt halvblod med enorm hoppkapacitet och en riktig talang. ca 160 cm valack. Snällare och gosigare unghäst får man leta efter! Han blev min den 26 februari 2009 då blev min dröm verklighet och det lyckligaste dagen i mitt liv. Egentligen är han ju dressyrhäst men han har kapacitet för dem högsta klasserna med mer utbildning inom hoppning så vi satsar på hoppning och tillsammans ska vi ta oss upp dit eftersom båda har viljan och är arbestvilliga.



Bild finns på min blogg.

Min älskling är Jane. Min förra sköthäst. Hon fanns där i alla stunder glada som ledsna, alla stunder som jag har suttit inne hos henne och bara titta på henne och känt att hela hjärtat blir fullt av lycka. Alla gånger hon nosar på mitt huvud och kliar en i håret, alla gånger som hon tittade på en med sina fina ögon. Alla mysiga barbacka ritter i skogen som vi bara har myst runt på. Jag skriver i dåtid för att för cirka två veckor sedan så åkte hon till sin nya ägare och jag visste inget om det. så jag blev förkrossad. Men jag börjar bli bättre, men saknar henne mer än någonsin. Hon ÄR den bästa som finns <333 simply the best

Saknaden är olidlig, älskar henne finns ingen bättre

min dröm häst är Quinnie för att han har alltid ställt upp i alla lägen han har lärt mig att hoppa jag vågade knappt hoppa 50 cm förut ! det var Quinnie som fixade så att jag fick mod tack för att du finns min älsk <33

för att du lärt mig att livet har en mening!

även fast jag bara får träffa dig 1 gång per år men jag tänker på dig dag ut och dag in!

kraam

Har skickat ett mejl till dig nu med bilder också!

Har även länkat till dig: http://thatselin.blogg.se/2009/october/tavling-1.html

hej! jag skrev ett bidrag och skickade till din mejl. Sedan, när jag läste inlägget lite nogrannare, insåg jag att man bara får ha 200 ord..

Så jag omformulerade mig, kortade av och skickade ett nytt mejl. Var det okej, och kan jag få tävla med det bidraget istället? :)

//Alice

Wyper



Min älskade häst Wyper är en arabvalack på 13 år, han är 152 cm. Han kom till vårat stall som inackordering när jag var 6 år. Farbrorn som ägde honom hade köpt honom åt sitt barnbarn för att hon skulle ha ett bra intresse. Men hon blev rädd för honom, och tröttnade. Min storasyster skulle rida honom men åkte av och blev rädd hon med. Ägaren ville inte sälja honom, men när han såg mig rida Wyper sa han med tårar i ögonen att det var jag som skulle ha honom. Han såg att vi var bästa kompisar, sa han. Vi fick köpa honom.

Nu har det gått 8 år, och Wyper är min allra bästa vän och vi tävlar dressyr.

Han är en mycket speciell häst och han har lärt mig allt jag kan. Jag hoppas att vi har många fina år kvar tillsammans. Wyper är helt okomplicerad, och jag älskar honom.



/ Med vänlig hälsning Elin Eriksson





Jag och Wyper.

Aramis heter han, han har ett hjärta som få och har betytt väldigt mycket för mig. Jag fick hyra honom i två månader och dem glömmer jag aldrig! När jag ropade på dig så kom en gäll gnäggning tillbaka och du kom fram till mig. När jag var nere kom en mjuk försiktig buff på huvudet och du stod där tryggt för mig. När vi lämnade dig kom det många tårar för saknaden efter dig..

Aramis heter han, han har ett hjärta som få och har betytt väldigt mycket för mig. Jag fick hyra honom i två månader och dem glömmer jag aldrig! När jag ropade på dig så kom en gäll gnäggning tillbaka och du kom fram till mig. När jag var nere kom en mjuk försiktig buff på huvudet och du stod där tryggt för mig. När vi lämnade dig kom det många tårar för saknade efter dig..

Jag gick ut ur stallet för att gå till hagen, det var då jag såg honom.. Hans ögon tittade bedjande på mig och han gick fram till staket. Det hög tag i mitt hjärta, som han såg ut..Var det ingen som brydde sig om honom? Hans hovar såg förskräckliga ut, bakhovarna pekade utåt ganska kraftigt, han var mager och hade ingen muskler. Jag gick fram och klappade på honom, samtidigt som jag gjorde det så bestämde jag mig, han skulle bli min! Sagt och gjort en månad senare var han min, Lucas Fakir. Redan från det där första ögonkastet så visste jag att vi var menade för varandra, det skulle vara han och jag för evigt. Jag har nog aldrig varit så glad som jag var den dagen då vi tog hem honom från det där hemska stället. Han litade på mig i vått och torrt och ändå så lät jag det gå illa :( Människan jag sålde honom till misskötte honom så in, utan min vetskap! Men nu har han fått ett par underbara ägare som jag har kontakt med, jag kommer alltid se honom som min lilla bebis, för de var han när jag köpte honom som 1 ½ åring.



Här är två bilder på honom, den första är så som han såg ut när jag köpte honom (han är skäcken) och den andra är tagen när han är 5 år:

Bild nr 1: http://bornlate.blogg.se/images/2009/bruno-o-lucas-2_57934590.jpg



Bild nr 2: http://bornlate.blogg.se/images/2009/dscn1227_57934618.jpg

En häst som betyder något alldeles extra är min Coolan, hon heter egentligen She's coolt too är en travare och född 1996. Jag ska försöka att göra en lång historia kort.



När coolan var 4år kom coólan in i träning hos den travtränare min syster hjälpte till hos, min syster fick 10% i henne som en present. 'så småningom fick hon ta över henne och tränade henne själv.



Hon betäcktes 2003 och fick ett svart hingstföl 2004, han var underbar. Coolan var tillbaka på travbanan som mont'e häst men hade otur i sina lopp. 2004 flyttade vi till en gård, coolan flttade såklart med och vid det laget var coolan skriven på min syster, hon var hennes alldeles egna häst. 2005 betäcktes hon igen och 2006 kom ett brunskimmel sto föl, hon var så söt.



Min syster hade flyttat hemifrån och jag tog nu hand om coolan och hennes föl. 2007 började jag rida på henne, hon var till en början inte så bra på att lyssna, vi jobbade alltid isär, men hon lärde sig.



Det har tagit tid men idag, 2.5år efter att jag började rida på coolan är hon en lugn och stabil ridhäst, hon kan grunderna och är jättehärlig som individ. Det finns mycket kvar att lära och varken hon eller jag kommer någonsin vara bäst i världen, men i mina ögon är hon något alldeles speciellt, jag har följt denna häst i 9år och idag är hon som min alldels egna häst!

Nu har jag mailat in min historia. Samt länkat och lagt upp bild på min blogg. :) Hoppas många är med, men att jag blir en av finalisterna. Hihi. :)

otto är en fantaskisk korsning på 8n år.

man ser framsteg efter varje ridtuyr , och han ställer verkligen upp i alla lägen och utvecklas hela tiden .han är kelgo också ! :D

häromdan när jag och några kompisar var ute och red så blev min häst rädd för något och backade rakt in i ståltråds staket som var brevid oss. jag blev jätte rädd att han skulle skada sig. jag bröt två revben, min häst skenade runt på en åker sen brast han igenom ståltråden igen, han skadade bakbenen, jag blev jätte rädd och trodde han skulle avlivas, han betyder allt.

heej!

den häst som betyder mest för mig är min foder häst baby.hon är vit arab/welsh så hon är rätt så pirrrig av sig jag har massa minnen från i sommar tlx när vi skulle rida till vattnet men hon vägra gå ner och varje gång jag skulle ha ner henne så stegra hon bara men hhon är världens underbaraste en då men hon har det bäsvärligt på sommrarna för att on är fång häst och hon har eksem problem så det är lite besvärligt på sommrarna men förra veckan fick hon fång för andra gången så jag måste va där ute mycket men HON ÄR DEN UNDERBARASTE HÄST MAN KAN PYSSLA RIDa TÄVLA OCH MASSA!!!!!!!!!!!!!!

heej!

den häst som betyder mest för mig är min foder häst baby.hon är vit arab/welsh så hon är rätt så pirrrig av sig jag har massa minnen från i sommar tlx när vi skulle rida till vattnet men hon vägra gå ner och varje gång jag skulle ha ner henne så stegra hon bara men hhon är världens underbaraste en då men hon har det bäsvärligt på sommrarna för att on är fång häst och hon har eksem problem så det är lite besvärligt på sommrarna men förra veckan fick hon fång för andra gången så jag måste va där ute mycket men HON ÄR DEN UNDERBARASTE HÄST MAN KAN PYSSLA RIDa TÄVLA OCH MASSA!!!!!!!!!!!!!!

Det är min ponny, som mamma köpte för 14 år sedan , då var jag 8 år. Han var inte tänkt till mig och inte tänkt som ridhäst. Utan han är ett varmblod och var tänkt som travhäst, men när han var 2½ fick jag börja rida in honom, och sakta men säkert började jag ta över honom och plötsligt hade han inga framtidsplaner som travhäst utan blev istället min ponny. Vi började träna och tillsammans lärde vi oss en massa och började sakta men säkert hoppa och få lite självförtroende. 2002 tog vi oss ut på vår första lokala tävling, 2003 blev det fullt med tävlingar, inga tränare trodde på oss, knappast någon annan heller men vi tog oss runt och kom inte hem från en enda tävling utan rosett, 2004 var vårat topp år då vi debuterade LA och tog ett silver i DM. Han var och är en speciell ponny för mig, han har ingen teknik men han älskade att tävla och han älskade att jobba tillsammans, han är underbar och har ALLTID ställt upp för mig, och jag kommer alltid ställa upp för honom. Han står fortfarande kvar hos mig och vi har fortfarande fruktansvärt kul tillsammans. Många tårar har sprutat av glädje.



http://www.youtube.com/watch?v=55v7FzSz13I

Tyvärr har dom tagit bort låtarna från filmen :/

Och naturligtvis har jag tipsat andra och lagt upp bilden på min blogg :D

Hej! Har skickat ett mail med mitt tävlingsbidrag och har även länkat i bloggen! :)

Jag är 17 år och har aldrig haft någon egen häst. Det närmsta jag kommit att få en egen häst när jag fick låna en tysk halvblodsvalack under en månad förra hösten.

Denna häst, Nisse, kom att betyda allting för mig. Han var verkligen en "Once in a lifetime-häst" och det går inte en dag utan att jag mår dåligt av saknad till honom. Det har nu gått snart precis ett år sedan jag såg honom för sista gången och kanske får jag aldrig se honom igen. Jag har ingen aning om vart han är idag.

Nisse var den perfekte hästen för mig. Han var 10 år, hade väldigt fin hoppstam och hoppade fantastiskt. Men framför allt var han otroligt snäll och välvillig. Jag, som kunde tycka hinder på 90 cm var höga annars, hade inga gränser som helst med denna häst! Hinder på 140 var inte längre några problem, det var en fantastisk känsla.

Jag älskade & älskar fortfarande honom över allting annat, jag vet att jag aldrig kommer få en lika bra häst igen och det smärtar mig mycket.

Men jag hoppas att han har det bra hos sina nya ägare, det är han värd!

Och självklart har jag lagt in+länkat bilden!

http://lovicious.blogg.se/2009/october/tavling-tavlingsryttarenbloggse.html

har skrivit en text om min häst och skickat en bild på honom till din mejl! =)

Samt har satt upp bilden och länken i min blogg samt bdb! =)



Ciao Bella

Den hästen som betyder mest för mig är varmblodet Eddie! Jag tror jag aldrig har ridit någon så snälla och fin häst som Eddie i hela mitt liv, Och han hade verkligen kapacitet för det mesta. Ägaren är hoppryttare så hon tränade ju väldigt mycket hoppning med honom då och han löshoppades upp till 120-130, Men han var också en utmärkt dressyr häst. Men hon hann aldrig komma upp dit i klasserna då hon helt hastigt blev tvungen till att Sälja Eddie :'( Jag tror inte jag har gråtit så mycket i hela mitt liv som jag gjorde den kvällen jag fick reda på att Eddie hade sålts. Han var den bästa hästen man någonsin kunde han, Han ställde upp för sin ryttare vad som än hände, Inget kunde stå i vägen för våran kärlek! Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag satte mig upp i sadel på honom, Han testade mig en kort stund men gav upp rätt snabbt. Det var menat att det skulle bli du och jag Eddie!



Jag kommer aldrig att glömma dig, Du finns för alltid i mitt hjärta!<3



Jag har länkat på min blogg och jag har bilder på honom på bloggen och jag kan också skicka någon bild! =)

hejj måste man ha exakt 200 ord eller kan man gå över det?:)

bara undra så jag kan maila in min "historia":) <3

jag har länkat till in blogg nu,

http://klarrs.blogg.se/2009/october/tavling-1.html

Jag behöver inte vara med i tävlingen! Men jag vill att min medryttar ponny ska få en stor hyllning!



Zera! Du har betytt allt för mig inom hästar! Jag har aldrig haft så kul som jag har med dig både när vi rider och när vi bara myser tsm! Nästan ingen annan får gosa med dig mer än jag! Jag får göra vad jag vill med dig! Du bara njuter av att jag pysslar med dig! Du bara njuter av vaje sekund jag tittar på dig<3<3 Och lika mycket njuter jag! Jag kommer bli så förkrossad den dagen du kommer lämna mig! Den dagen jag aldrig mer kan rida dig! Den dagen du åker bort från stallet! Eller den dagen du åker bort ur hela livet! De tillfällena skulle vara hemska! De som gillar dig, gillar inte dig på det sättet jag älskar dig! Du är den bästa häst man kan tänka sig! Jag kommer aldrig glöma dig! Vi gör och har gjort MYCKET roliga saker tsm! Och vi kan bli så sura på varandra att jag bara vill slå till dig eller att du bara vill sparka till mig! Men "syskon" älskar alltid varann! Det släpper aldrig taget! De kan inte bara släppa taget och gå till någon annan syster, det håller fast vid sin egna syster! De gör det alltid! Om du dör Zera! Varje tår skulle bli som en stor flod! Det skulle bli som ett stort hav! Större!! Alla skulle drukna just i en tår bara, tänk då hur många det skulle vara som druknade när jag fäller TUSEN tårar! Så Zera! Lämna mig inte<3<3 Nån gång kommer det ta slut! Men så är det i livet, men du får ALDRIG ALDRIG glömma mig! För dt kommer aldrig jag göra<3<3 Jag älskar dig gumman, och vi ska vinna dressyr tävlingen på Lördag tjejen<3<3 Eller hur? Jag älskar dig min lilla bebis<3<3 Alltid du och jag!

En ponny som betyder enormt mkt för mig är min ponny West Side Fred. Jag fick honom när jag fyllde 6 år, då var "Freddie" 3år, nu är han 15 och jag 18år. Han är mitt allt, en riktig familjemedlem! Jag har själv gjort allt jobb med honom, han går nu nationell dressyr och en stjärnig fälttävlan. Men detta är mitt sista ponny år. Vi har fått många spekulanter fast han inte ens ligger ute på annons. Men jag vill inte sälja honom, han är mitt ljus, min dag, mitt ALLT! Man kan väl inte sälja en familjemedlem?! :'( Jag ska kämpa för att få ha kvar honom! Han tillhör mig! <3

jag skickade ett mejl ;)

det var jag som skrev texten om fantomen! glömde att skriva min adress till bloggen :P

Jag har skickat ett mail till dig! :) Ska även lägga in bilden på min blogg nu, lite sent men men! :P

hallå, max 200 ord väll? :O

En häst som är speciell för mig är: Miss Snowball. Ett sto på 9 år som jag just nu har på foder. Jag har alltid varit emot att skaffa en mindre häst och egentligen av en slump så hamnde hon hemma hos mig på foder, då en kompis lillasyster inte ville ha henne längre. Detta sto är så fantastiskt underbart och har en hel del kvar att lära sig, vilket jag med nöje tar mig an. Hon har en egen personlighet och sprutar med kapacitet.

Lägger upp en bild på min blogg.=]

En häst som just nu betyder mycket för mig är en häst på ridskolan. Jag är 19år och i hela mitt liv har jag växt upp med hästar omkring mig. Min syster har haft hästar och har under hela sin uppväxt ridit på ridskola. Men aldrig jag. Jag har aldrig fått lov. Och de senaste åren har jag känt mig för gammal för att börja rida. Men när jag fylla 18 fick jag lektioner på en ridskola av mina syskon. Jag älskade det fast hästarna var livsfarliga. Man lärde sig inget utan kämpa endast för att sitta kvar. Efter en termin hade jag tappat det mesta av mitt hästintresse, men nu har jag börjat på en annan ridskola och där har ridläraren parat ihop mig med en häst. Ett halvblod som betyder väldigt mycket för mig. Han har lärt mig så mycket och utan honom hade jag nog lagt hästarna på hyllan helt och levt ett liv jag egentligen inte vill ha. Men han har gett mig modet tillbaka att lita på världens underbaraste djur.

nu har jag skrivit till dig och länkat :D

Min text handlar om en underbar ponny som tyvärr har lämnat oss.



DEt började på ridlägret 06 då min ridlärare sa att jag skulle rida den nya ponnyn, det klickade direkt!!



vintern 06 tävlade jag honom i KM 75 cm hade tidigare bara tävlat 60cm. Red runt banan och vann, så fort satt det varje tävling blev jag bara mer och mer fast vid han då han ställde upp när jag trasslade till det. Hela 07/08 hade jag han i s,k träningsgruppen. Så kom sommaren 08 kan inte beskriva känslan, så UNDERBAR sommar, hyrde han och min bästis hyrde sin favorit ponny vi hade dom i ett litet JÄTTE mysigt stall dit jag fick cyckla ca 30 minuter för att komma, men det var kraven enligt mamma för att få ha häst. Hela sommaren var som en dans på rosor, en dag när jag red blev han jätterädd för en älg så han gick och var spänd och kastade sig för minsta lilla, ända dagen jag inte tyckte att det gått bra. Den natten sov vi i stallet och gosade med hästarna till 12 snåret och mina bekymmer över ridningen var som bortblåsta. Den kom den hemska hösten. Det började med att jag var tvungen att börja rida storhäst, en annan tjej på ridskolan fick han i träningsgruppen, jag mådde sämst för att jag inte fick rida han nåmer. Sen blev han skadad och varje dag som jag hade möjlighet gick jag till stallet för att sköta om honom medans andra inte brydde sig. Sen kom degt hemska beskedet våren 09. Går inte beskriva smärtan i en.....



Molle RIP 28/5-09



En ängel ned sänt för att skydda mig!



Fan vilken underbar Ponny.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: