En satsande tävlingsryttare

Luna 120

Framridningen var inte alls bra för Luna, stor grusbana med väldigt många hästar överallt. Dessutom stod transporterna precis bredvid där Qbrick stod och gnäggade hela tiden. Luna var därför inte särskilt avslappnad och jag fick aldrig någon bra känsla. Hon blev lite bättre på banan, men fortfarande betydligt mer spänd och inte alls lika fokuserad och uppmärksam som i tex Rådmansö eller första dagen i Märsta.

Vi rev först 3:an, vilket verkligen var ett skitpet. Hon var i frambommen med bakbenen på en paralleloxer, och bommen rullade ner. Sen var hon fin fram till 3-kombinationen med ett galoppsprång mellan varje, oxer räcke räcke. Har aldrig hoppat 3-kombination med henne förut, och hon hade lite bråttom igenom så hon hann inte upp med fram till sista räcket. Sen fick vi även en riving på sista hindret. Det var på en distans mellan ett räcke och en oxer där det skulle vara 5 galoppsprång, men hon lyssnade inte på mina förhållningar utan tyckte att vi skulle hoppa av redan efter 4. Ett språng vi verkligen inte var överrens om, så såklart blev det jättedåligt och medförde en rivning. Hon var snäll som hoppade iaf, för det var verkligen inget bra läge vi hamnade i tillslut.

Såhär med facit i hand skulle det ur resultatperspektiv varit smartare av mig att låtit henne rinna iväg på 4, då skulle vi nog inte rivit. Men samtidigt så det var typ 22 meter vilket SKA vara 5, och om man ska upp i högre klasser måste dessa avstånd sitta. 120 klasser är ju inte vad hon ska gå i framtiden, så dessa rundor ser jag som skolrundor, och då är det lika bra att iaf försöka få igenom sånna här saker. I dagsläget känns det viktigare än att gå nolla med henne.

12 fel blev det alltså, men det kändes faktiskt som en bättre runda än så. Framförallt den första och sista rivingen var väldigt onödiga!


Man ser redan när jag travar runt innan att hon är mer spänd än förgående starter tycker jag

---

Qubbe 120

Qubbe å andra sidan var superfin på framridningen, verkligen! Lyssnade jättebra, var avslappnad och fick fina språng.

Även på banan kändes han fin. I början ruskade han lite på huvudet som om han var irriterad på nåt (annat än bettet), men det försvann efter typ 3 språng. Men ibland kändes även (pelham)bettet aningen för skarpt. Det är framförallt i kombinationerna, när jag blir tvungen att räta upp mig extra tidigt och ta små förhållningar mellan varje hinder iom att han har lite bråttom igenom, som det känns som om han inte riktigt vågar ta stöd på bettet (synns väldigt tydligt i 3-komb.). Ska jobba med att försöka få honom att backa av mer själv, men skulle även vilja prova ett babypelham.  

För övrigt kändes det iaf jättebra, han gör allt så enkelt :) Vi gick 0,0a och kom 11:a, så nu är vi kvalade till 130 med :)


Lr hur är d stor skillnad från filmen jag la ut från Märsta? Känns som en helt annan häst att rida iaf :p